D-dimer

Testning av D-dimernivåer är fördelaktigt för individer som misstänks ha trombotiska sjukdomar som djup ventrombos eller lungemboli. Det är särskilt användbart för att bedöma risken för eller förekomsten av dessa tillstånd hos patienter som uppvisar symtom på trombos, t.ex. oförklarlig svullnad, smärta eller rodnad i extremiteterna eller plötslig andfåddhet. Det används dock inte rutinmässigt hos patienter med låg sannolikhet för dessa tillstånd, eftersom D-dimernivåerna kan vara förhöjda på grund av andra faktorer.

Höga D-dimernivåer orsakar inte i sig några symtom. Istället är de en indikation på ett underliggande tillstånd som kan orsaka att blodproppar bildas och bryts ned. Symtomen skulle därför vara relaterade till det tillstånd som orsakar de förhöjda D-dimernivåerna, t.ex. svullnad, smärta och rodnad vid djup ventrombos eller bröstsmärta och andnöd vid lungemboli.

För att sänka D-dimernivåerna måste man behandla den underliggande orsaken till de förhöjda nivåerna. Detta inkluderar ofta hantering av tillstånd som leder till ökad proppbildning, till exempel antikoagulantiabehandling för trombos. Livsstilsförändringar som regelbunden motion, bibehållande av en hälsosam vikt och rökavvänjning kan också bidra till att minska risken för blodproppsbildning. Det är dock viktigt att notera att D-dimernivåer är ett symptom, inte en orsak, så en direkt minskning av D-dimer utan att ta itu med det underliggande problemet är inte en typisk medicinsk metod.