HIV-1 är den vanligaste typen av humant immunbristvirus. Det riktar sig främst mot immunceller (särskilt CD4 T-celler) och kan, om det inte behandlas, gradvis försvaga immunsystemet över tid. HIV-1 är den främsta orsaken till den globala hiv-epidemin och är den typ de flesta avser när de säger ”HIV”.

HIV-1 är ett virus som infekterar och skadar celler i immunsystemet. Med tiden kan ett minskande antal CD4 T-celler försämra kroppens förmåga att bekämpa infektioner. Utan behandling kan HIV-infektion utvecklas till AIDS (förvärvat immunbristsyndrom), vilket är det avancerade stadiet av HIV-infektion.
HIV-1 kan överföras genom kontakt med infekterat blod, sperma, vaginalvätska och bröstmjölk. Vanliga smittvägar är oskyddat sexuellt umgänge, delning av nålar/sprutor samt från mor till barn under graviditet, förlossning eller amning. Det sprids inte genom vardaglig kontakt som kramar, delning av bestick eller användning av samma toalett.
Självtester som detta upptäcker antikroppar som produceras av immunförsvaret som svar på HIV-1 (och HIV-2). Antikroppar är inte alltid detekterbara direkt efter smitta, vilket är anledningen till att tidpunkten är viktig.
Efter en möjlig exponering kan det ta tid innan antikroppar når påvisbara nivåer. Under denna “fönsterperiod” kan ett test vara negativt även om en infektion har inträffat. Om exponeringen är nyligen skedd är det viktigt att upprepa testning senare och/eller söka medicinsk rådgivning för lämplig uppföljning.
