IgM (Immunoglobulin M) är en typ av antikropp som utgör kroppens första försvarslinje mot infektioner. Den spelar en nyckelroll i immunförsvarets tidiga svar genom att snabbt känna igen och rikta in sig på invaderande patogener. Vid diagnostiska tester mäts IgM-nivåer för att upptäcka nyliga infektioner, såsom borrelia orsakad av Borrelia burgdorferi. Närvaro av IgM-antikroppar i blodet indikerar vanligtvis en recent exponering eller aktiv infektion, vilket ger viktig information om immunsystemets tidiga respons.
IgM-test är viktigt vid diagnos av Lyme-borrelios eftersom det hjälper till att upptäcka tidig infektion. IgM-antikroppar mot Borrelia burgdorferi uppträder vanligtvis inom några veckor efter infektionen, vilket gör detta test användbart för att identifiera nyligen genomförd exponering för den fästingburna bakterien.
Personer som har blivit bitna av en fästing eller har vistats i områden där borrelia är vanligt förekommande och som uppvisar symtom som feber, utslag (erythema migrans), trötthet och ledvärk bör genomgå IgM-test. Tidig upptäckt är avgörande för en effektiv behandling.
Positiva IgM-resultat, särskilt i kombination med symtom och eventuell fästingexponering, leder vanligtvis till snabb behandling med antibiotika. Tidig behandling är avgörande för att förhindra att borrelia utvecklas till mer allvarliga stadier som kan påverka leder, hjärta och nervsystem.
Falskt positiva resultat i IgM-test kan uppstå på grund av korsreaktivitet med andra bakterier, tidigare infektioner eller vissa autoimmuna sjukdomar. Det är därför som positiva resultat från ett IgM-test vanligtvis bekräftas med ytterligare tester, t.ex. IgG-antikroppstest eller Western blot.