Sulfat i vatten avser koncentrationen av sulfatjoner (SO₄²⁻) lösta i vatten. Sulfat är en naturligt förekommande anjon som finns i många vattenkällor och kan även komma från industriella processer, gruvdrift och jordbruksavrinning. Det är en viktig parameter för vattenkvalitet, som påverkar både vattenegenskaper och potentiella miljöeffekter.
Att testa för sulfat i vatten är viktigt av olika skäl. Förhöjda sulfatnivåer kan påverka vattnets smak, lukt och kvalitet. Sulfat kan också reagera med andra ämnen i vatten, vilket leder till att vätesulfidgas (H2S) bildas, som har en illaluktande lukt och kan vara frätande. Övervakning av sulfatkoncentrationer bidrar till att säkerställa ett säkert och estetiskt tilltalande vatten.
Sulfat i sig påverkar inte smaken eller lukten av dricksvatten nämnvärt vid vanliga koncentrationer. När sulfat reagerar med vissa bakterier under anaeroba förhållanden kan det emellertid producera vätesulfidgas (H2S), som har en tydlig lukt av ruttna ägg och kan göra vattnet osmakligt.
Exponering för höga halter av sulfat i dricksvatten anses i allmänhet inte utgöra någon hälsorisk. Förekomsten av vätesulfidgas (H2S), som kan uppstå till följd av sulfatreaktioner, kan dock leda till irritation och obehag i luftvägarna. Det största problemet med sulfat i vatten är dess potential att skapa lukt- och smakproblem snarare än direkta hälsoeffekter.
Vanliga orsaker till sulfatförorening i vatten är naturliga källor som upplösning av sulfatmineraler i geologiska formationer. Dessutom kan mänskliga aktiviteter som gruvdrift, industriutsläpp och jordbruksmetoder tillföra sulfat till vattenkällor. Sulfat kan också förekomma i vissa typer av avloppsvatten från avloppsreningsverk.