Vätgasandningstest är ett diagnostiskt verktyg som mäter mängden väte i utandningsluften, vilket produceras av bakteriell jäsning i tarmarna. Detta test används ofta för att identifiera tillstånd som Small Intestinal Bacterial Overgrowth (SIBO), fruktosintolerans och sorbitolintolerans. Förhöjda vätehalter tyder på att ojämnt nedbrutna kolhydrater jäser av tarmbakterier, vilket kan orsaka symtom som uppblåsthet, diarré och buksmärta.
Personer som upplever symtom som tyder på SIBO, fruktosintolerans eller sorbitolintolerans kan ha nytta av vätgastestning. Dessa symtom inkluderar kronisk uppblåsthet, diarré, buksmärta och gaser. Testning är också fördelaktigt för dem som inte har fått lindring av standardbehandlingar för matsmältningsproblem.
Symtom som förknippas med förhöjda vätgasnivåer är vanligtvis uppblåsthet, diarré, magkramper och flatulens. Detta beror på att bakterier i tunntarmen jäser osmälta kolhydrater, vilket ger upphov till stora mängder väte.
Behandling av förhöjda vätgasnivåer innebär att den underliggande orsaken åtgärdas. För SIBO kan detta innebära antibiotika för att minska bakteriell överväxt och kostförändringar för att minska kolhydratintaget som ger näring åt bakterierna. För att hantera fruktos- eller sorbitolintolerans krävs kostförändringar för att undvika specifika sockerarter som utlöser symtom.
När man överväger förhöjda vätgasnivåer är det viktigt att utvärdera kostvanor, läkemedelsanvändning och underliggande tillstånd som kan påverka tarmhälsan. Faktorer som användning av antibiotika, som kan förändra tarmfloran, och tillstånd som irritabel tarm eller celiaki bör övervägas. En grundlig utvärdering av en vårdgivare är avgörande för att fastställa lämplig diagnos och behandling.