Alpha-1 antitrypsin (AAT) är ett protein som huvudsakligen produceras av levern och som hjälper till att skydda lungorna och andra organ från enzymer som orsakar inflammation. Att mäta AAT-nivåer i avföring kan hjälpa till att upptäcka tarmproteinförlust och inflammation, vilket underlättar diagnosen av gastrointestinala tillstånd såsom inflammatorisk tarmsjukdom och proteinförlustenteropati.
Personer med kronisk diarré, buksmärtor eller oförklarlig viktminskning kan ha nytta av fekal Alpha-1 Antitrypsin-testning. Det är särskilt användbart för att diagnostisera tillstånd som orsakar proteinförlust genom tarmen, t.ex. inflammatorisk tarmsjukdom (IBD) eller proteinförlorande enteropati. Detta test hjälper till att bedöma svårighetsgraden av tarminflammation och övervaka behandlingseffekten.
Alfa-1-antitrypsinnivåerna i blodet återspeglar proteinets totala produktion och dess roll i systemisk inflammation och lungskydd. Förhöjda blodnivåer kan tyda på lever- eller lungsjukdomar. Däremot indikerar fekala alfa-1-antitrypsinnivåer specifikt proteinförlust eller inflammation i mag-tarmkanalen, vilket hjälper till att diagnostisera tillstånd som påverkar tarmhälsan.
Förhöjda nivåer av Alfa-1-antitrypsin tyder på en inflammatorisk irritation i tarmslemhinnan. Detta kan leda till ett minskat upptag av näringsämnen från maten. Det finns ofta en koppling mellan förhöjda nivåer av Alfa-1-antitrypsin och en ökad permeabilitet i tarmslemhinnan, vilket i sin tur kan leda till en ökad belastning på kroppens systemiska försvarssystem.
Alfa-1-antitrypsin (AAT) är nära kopplat till tarmslemhinnans hälsa. Det skyddar slemhinnan från skador genom att hämma skadliga enzymer under inflammation. Förhöjda nivåer av AAT i avföringen kan tyda på tarminflammation, t.ex. vid inflammatorisk tarmsjukdom, och på ökad tarmpermeabilitet, eller "läckande tarm". Dessutom kan höga AAT-nivåer i avföringen tyda på proteinförlorande enteropati, där tarmslemhinnans integritet är nedsatt, vilket leder till proteinförlust. I grund och botten fungerar AAT som en viktig biomarkör för att bedöma tillståndet och hälsan hos tarmslemhinnan.